Det där med träning… del 2

Publicerad 2016-02-22

När jag skrev det här innan jul så var jag fullt frisk men ibland händer saker som man inte kan rå över…

Lördag morgon den 26 december… som vanligt ute och körde MTB  med polarna så här års. Vi träffades vi golfbanan och bestämde vilken runda vi skulle köra. Som många gånger innan så blev det Ljungnässlingan.

Efter ca en timme hände det som inte fick hända, jag släppte blicken från stigen i en halv sekund och vips så var olyckan framme. Jag flög över styret och landade på axeln och jag kände direkt att det var något som gick sönder.

Snabbt kom polarna fram och hjälpte mig upp, de ville direkt ringa ambulansen men det fick dem inte.  När jag var liten så åkte jag ambulans och jag har fortfarande negativa tankar kring detta. De fick helt enkelt ringa hem till min dotter Nelly som tillsammans med Maria fick hämta mig ute på Ljungnäs.

Lyckligtvis så var vi inte så långt in på leden utan det tog bara tio minuter att komma ut till grusvägen där jag skulle bli hämtad.

Jag började frysa o värken blev mer påtaglig och jag blev så förbannad på mig själv – vi som skulle åka skidor i Zermatt två dagar senare. Efter en halvtimme så kom min skjuts som tog mig till akuten. Väl där så konstaterades det att nyckelbenet troligtvis var brutet.

Nu började den där väntan… trots att det var solklart att något var brutet så skulle först läkaren komma och titta innan jag kunde komma vidare till röntgen. Tänk vilken tid man skulle spara i liknande situationer när det är solklart att det är ett benbrott!

Efter 5-6 timmar fick jag äntligen åka hem. På måndagskvällen ringde länkare att sa att detta måste opereras i Linköping. På onsdagsmorgonen låg jag på operationsbordet och fick en platta inopererad i axeln som ska tas bort tre månader senare.

Helt plötsligt såg förutsättningarna helt annorlunda ut – ingen simning, ingen löpning de närmaste 3-4 månaderna… Endast lite lätt cykling får jag göra… i den mån jag kan. Känner jag mig rätt så kommer jag börja löpträna snart...

Så det blev ingen Roth för min del 2016, utan fokus ligger på att bli frisk igen. Det jobbigaste av allt är att jag inte får träna på det sätt som jag är van vid!!!

PS. Stort tack till personalen på akutmottagningen. DS.

På återhörande / Mikael Åhlund