Det där med träning… del 1

Publicerad 2016-02-05

När jag träffar folk så brukar jag ofta få två frågor… Den första frågan är: ”Ni har väl hur mycket som helst att göra nu? Ni syns ju över hela staden!” Den andra frågan handlar om min träning: ”Ska du köra Kalmar Ironman nästa år? ”

Om vi börjar med att reda ut jobbfrågan…

Hansa Bygg har lyckats räkna hem två stycken större jobb – det ena är Brandstationen som det har skrivits mycket om i media. Det andra är höghuset Kv. Kajalen som vi bygger åt Kalmarhem. Dessa och liknande jobb förstoras gärna upp i massmedia som om det vore ett projekt på flera tiotusentals timmar.  

Men sanningen är att dessa jobb kräver i snitt inte mer än ca 16 st byggnadsarbetare. I dagsläget så är vi 86 personer på Hansa Bygg, så det kräver en hel del arbete som ni förstår. Så svaret på frågan är att vi har att göra men vi måste hela tiden fylla på med nya jobb.

I vår bransch är det sällan man har någon större framförhållning, man kanske har fullt upp i ett par månader för hela styrkan. Detta medför att man måste hela tiden ha många bollar i luften. Ibland kan det vara svårt att få besked från beställaren, vilket kan leda till att det trillar in för mycket jobb. Men det löser man som regel alltid med att man lånar in personal från någon kollega.

Nu kör vi träningsfrågan…

2011 var vi ett gäng nere i Österrike för att tävla i Ironman samtidigt som kommunen och tävlingsansvarig från Kalmar triathlon var med för att Kalmar som stad skulle få arrangera Ironman 2012 i Kalmar. Alla vet ju resultatet av detta! Lilla Kalmar skulle som första Nordiska stad anordna Ironman, vilket lyft det blev!

Hur som helst… 2011 hade jag som mål att köra under 10 timmar och jag chockade nog alla, det blev en sluttid på 9.43 och jag satte upp nya mål för kommande år. Mitt nya mål på 9.30 antog jag med en stor förhoppning att detta inte skulle vara några problem.

Vi hoppar till 2015…

Jag ökade träningsmängden för att nå mitt nya mål, men tyvärr så infriades inte mina förväntningar. Jag åkte t o m ner till min favoritbana nere i Österrike för att få uppleva det jag upplevde 2011. Men det gick helt åt helsike, efter ca tio mil kände jag att det var hel kört. Min mage var som jag var gravid i sjätte månaden, energin jag stoppat i mig stannade helt enkelt kvar i magen istället för att gå ut i blodet – vilket medförde att spydde.

Detta var en av mina tyngsta dagar i mitt liv, här hade jag målmedvetet tränat länge för att nå målen jag hade satt upp. Allt var uträknat: simningen var bara något man ska ta sig runt, på cyklingen skulle jag ligga på ca 230-240 watt för att kunna löpa avslappnat i tre mil för att gå på vilja de sista milen. All denna frustration gjorde att jag var väldigt tveksam till att starta i Ironman Kalmar senare på sommaren.

Efter en viss övertalan från bl a min sambo Maria så bestämde jag mig veckan innan för att köra. Nu var jag taggad igen, men målet var bara att ha roligt. Jag kan säga så här… Det här var min roligaste tävling jag någonsin hade gjort – vilken publik och vilket stöd!

Efter tävlingen så var jag ganska klar över att jag inte skulle köra några fulldistansare nästa år, utan försöka snäppa upp farten lite och hålla mig till halvdistanser för att senare göra ett nytt försök 2017 i Kalmar. Jag behövde helt enkelt en nytändning. Efter många års samarbete med Clas Björling som coach så kände jag att jag ville pröva på någon annan.

Jag bestämde träff med Luke Dragstra, Blomstermåla, som har tävlat på elitnivå i triathlon. Efter vårt första möte så var valet enkelt, han visade upp en proffessionalitet som passade mig alldeles utmärkt. Vi la upp en plan för kommande året (2016) där fokus låg på att köra kortare tävlingar som olympisk distans och max tävla halvdistans. Efter en tids tränande så fick jag frågan av Luke om det skulle vara intressant att åka och köra Roth Challenge.
Detta erbjudande kunde jag bara inte tacka nej till.

Roth Challenge är en riktigt gammal klassiker, än gång i tiden så låg den tävlingen under varumärket Ironman. Man brukar prata om att detta är triathlonens Mecka.
Här har vår egen triathlon kung i staden Tomas Gustavsson varit och tävlat på åttiotalet med sin bästa tid på 8.56. Så nu är det fullt fokus på att köra Roth Challenge och målbilden är solklar: 9.29 är det som gäller.

Detta är den målbild jag har när jag varje morgon går upp kl. 4.45 för att simma, styrketräna eller springa innan jobbet. På kvällen blir det oftast ett pass till så det blir runt 7-9 tim/vecka. Detta ska till våren trappas upp mot 12-15 tim/vecka. När man tränar så här mycket, så är det viktigt att varje pass har ett syfte.

Allt detta är skrivet innan jul och jag var fullt frisk men ibland händer saker man inte rår över… Mer om det nästa gång.