Full fart framåt – men i mars stannade tiden

Publicerad 2017-07-07

Tänk att halva 2017 redan har passerat. Ett år som börjat riktigt bra för Hansa Bygg. Och inför hösten ser det minst lika bra ut.
Men för mig har det här också varit våren då allting plötsligt bara stannade upp. När jag helt utan förvarning blev plågsamt medveten om att allt bara kan ryckas bort. Att ingenting är för evigt. Och fast några månader har gått har jag nog inte riktigt fattat vad som hände.

Mer om det senare. Först lite om läget för Hansa Bygg. Ni har kanske sett att vi har profilerat om oss lite under våren. Hansa Bygg har också fått en mer stilren logotype – och vi har tagit tillbaka vår gamla devis – ”Vi bygger på förtroende”.

Så här långt har 2017 varit ett riktigt bra år för Hansa Bygg. Vi har också passerat ett par viktiga milstolpar på vår resa. Kalmars nya brandstation invigdes – ett bygge vi är väldigt stolta över. Dessutom invigdes Kalmars nya landmärke Kajalen – stans högsta bostadshus med en utsikt över Kalmar och Öland som slår det mesta.

Fullt upp för Hansa Bygg

Inför hösten ser det också riktigt bra ut. Vi har jättemycket att göra. Vi bygger vidare på hälsocentralen i kvarteret Björken i Emmaboda. Ett spännande projekt som handlar om att skapa nya moderna lokaler för landstingets olika verksamheter i Emmaboda. Lokaler som utformas för möten mellan människor. Miljöer som ska kännas positiva och få människor att må bra. En fin tanke tycker jag.

Vi bygger ett fyravåningshus med plats för folktandvård, distriktsrehabilitering, öppenvårdsmottagning för psykiatrin, mödrahälsovård, barnhälsovård och öppen förskola.

Vi bygger också vidare på:

  • hälsocentralen i kvarteret Gripen i Oskarshamn, som jag har berättat om tidigare
  • hyresfastigheterna i Kvarteret Råstenen nära Snurrom i Kalmar
  • Förskolan i kvarteret Enbäret i Kalmar. Där är markarbetena redan igång
  • och så blir det byggstart för atriumhusen i västra Djurängen när E22.

Skräms lite av byggtakten

Det byggs som aldrig förr. Det är förstås bra för oss och andra byggföretag. Även om det långtifrån är så guldkantat som många tror. Visst är det bra att vi har mycket att göra. Men alla som tror att vi byggare nu kan skära guld med täljkniv vet inte riktigt vad de pratar om. De stora vinnarna är snarare underleverantörer av allt från betongelement till fönster och byggmaterial. För när allt snurrar på högvarv har vi som ska sy ihop projekten inte riktigt tiden som krävs för att jämföra anbud på material mot varandra. Man är glad när någon är beredd att leverera och få fram grejerna i tid.

Trots att jag är byggare skrämmer den enorma takten i byggandet mig lite. Kan inte låta bli att fundera över vem som ska bo i alla bostäder som produceras. Växer Kalmar verkligen så mycket att det finns en efterfrågan i den storleksordningen? Det får framtiden utvisa.

Kalmar Grand Prix växer

4-6 augusti avgöra Kalmar Grand Prix – cykelloppet som bär vårt namn. Det blir riktigt kul. För det här är en tävling jag verkligen tror på. Om fem år kommer den att vara större än Ironman i Kalmar om ni frågar mig.

En eloge till alla eldsjälar som lägger ned ett fantastiskt jobb på arrangemanget. Det betyder mycket för Kalmar. Och vi kommer att göra allt vi kan för at dra vårt strå till stacken. Kom till expoområdet och träffa oss under tävlingsdagarna så berättar vi mer…

Tung comeback i Österrike

Vid sidan av jobbet har min vår haft mycket fokus på att komma tillbaka efter axelskadan jag drog på mig förra året. Det har varit tungt bitvis, men nu känner jag mig återställd. Och i riktigt hyfsad form. Men mitt första lopp på över ett år gick ändå inte som jag hoppades. Förra helgen stod jag på startlinjen i Ironman Austria. På simningen gjorde jag min bästa tid någonsin. Cyklingen gick lite sämre och inför löpningen valde jag att kliva av. Jag hade dragits med en förkylning som inte riktigt ville ge med sig. Nu laddar jag för Ironman Kalmar i augusti. Där står jag på startlinjen om allt går som jag hoppas.

”Fattar inte att det är sant”

Man kan inte ta något för givet. Det blev jag så tragiskt påmind om en dag i mars när Stefan Johansson plötsligt rycktes bort ifrån oss. Stefan, eller Stisse, som alla kallade honom var en av mina allra bästa vänner. En fantastisk människa och en verklig vän. Vi har jobbat mycket tillsammans och våra familjer har firat de flesta högtider ihop. Vi var också träningskompisar. Så många mil vi har cyklat ihop. Men så under ett pass lade hans hjärta av. Utan någon som helst förvarning.

Så gränslöst tragiskt. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa att han inte finns ibland oss längre. Jag saknar honom så. Och hur mycket måste han då inte fattas Cia och barnen. Jag känner så mycket med dem. Det vet de.

Stefan ”Stisse” Johansson – en djupt saknad vän

Det blev kanske en dyster avslutning. Men så är livet ibland. Och det är ju den typen av påminnelser som får oss att inse hur värdefullt livet är. Hur tacksamma vi ska vara för varje dag vi får tillsammans med dem vi älskar. Och hur viktigt det är att ta vara på varje ögonblick.

Det hoppas jag att du som läser detta gör i sommar. Ha en riktigt bra semester! I höst tar vi nya tag. Hoppas vi ses då!

/Mikael Åhlund