• HEM
  • ENTREPRENAD
  • BYGGSERVICE
  • PROJEKT
  • VISIONER
  • OM OSS
  • KONTAKTA OSS

SJUKHUSET SOM ARBETSPLATS

Hansa bygg

Under länssjukhuset, lång ner i kulvertarna, dricker Tomas Wahlgren och Peter Johansson sitt kaffe klockan nio, flera dagar i veckan, sedan många år tillbaka. Tillsammans arbetar de som servicesnickare för Hansa Bygg åt Region Kalmar län inom regionens olika verksamheter. Året 2020 har varit lite annorlunda för oss alla, men kanske speciellt för de som har uppdrag innanför sjukhusets fyra väggar.  Tomas och Peter möter i Länssjukhusets huvudentré. De har munskydd på sig och visar ned i fikarummet, långt ner i sjukhusets källare.
– Det är ju en speciell situation det här. Ofta tänker vi på de som jobbar direkt inom vården, läkare och sjuksköterskor som ju gör ett fantastiskt jobb. Men runt omkring finns också många inom tillexempel underhåll och service som rör sig på   ”insidan”. Vi har alla fått en hel del nytt att förhålla oss till, säger Tomas. Vi sätter oss vid fikabordet och i Tomas bjuder på godis han serverar ur ett oanvänt munskydd.
– Jag tror att man behöver ha ett speciellt psyke för att arbeta här inne. Men det gäller inte bara nu, i samband med Covid-19, det gäller hela tiden, säger han och Peter fyller i;

– Ja vi är ju snickare. De flesta som arbetar har ju valt en ”vårdande” väg. Nu får vi se mycket som inte precis hör till vanligheterna inom vårt yrke, ibland är det ganska jobbigt.  Tomas och Peter berättar att de båda har skrivit på om tystnadsplikt. Precis som all annan personal på sjukhuset.–  Ja vi vänder bort ansiktet, tittar ofta åt ett annat håll, säger de och Tomas fortsätter; Men ibland träffar man en vän i korridoren som berättar att hon eller han fått cancer, eller blivit sjuk på något annat sätt. Det är jobbigt. Det tar ju såklart på en.

 

Peter och Tomas fortsätter och berättar att det ofta är sorgligt att arbeta på exempelvis strålningsenheten, för det är många ledsna människor där.


– Några gånger har det hänt att något berör en så att man nästan måste gå iväg, eller gå ut och andas lite. Kanske om det är små, sjuka barn eller det är tydligt att någon mist en anhörig, kanske en bebis.  Men Tomas berättar att det också, emellanåt, är precis tvärt om. Att man blir riktigt glad och uppmuntrad.
– Ett exempel är på geriatriken (en avdelning där man behandlar sjukdomar orsakade av ålderdom*). Där har vi varit ganska mycket och monterat exempelvis barnsäkerhetsanordningar på fönster, så de äldre inte ska rymma, eller kasta ut mat de inte gillar. Men när vi är där, händer de att de äldre damerna kommer fram och säger att  ”det är för härligt med lite unga snygga karlar för en gångs skull”. Det är roligt. Jag ska ju ändå gå i pension om några veckor…  skrattar Tomas.  

Hur har det här året, med Covid-19,  påverkat er?

– Egentligen inte så mycket. Vi är inte rädda eller så. Det känns tryggare här än på stormarknaden. Men det är klart. Rutinerna är ändrade, vi arbetar med munskydd och skyddsglasögon eller visir och vissa jobb är flyttade på framtiden, säger Peter och Tomas fyller i;

–  Vi har fått bygga nytt väntrum i anslutning till akuten, för Covid-patienter. Andra arbeten går inte alls att utföra. Vissa dagar har vi inte fått komma in på avdelningen vi egentligen ska arbeta på, på grund av Covid-utbrott.

Skulle ni hellre arbeta någon annan stans, i dessa speciella tider?

– Nä. Vi trivs riktigt bra här. Det är ett omväxlande jobb och vi sköter oss mycket själva. Nu ska vi bara hoppas att det här eländet, med Covid, snart är förbi.  Vi går upp och ut. Vårsolen skiner. Snart kommer sommaren. Kanske är det då, allt blir lite mer som vanligt igen?

*reds anm.

Text: Ulrika Melin  Foto: Joachim Grusell

11 mars 2020 förklarade WHO att Covid-19 klassades som en pandemi. Samma dag inträffade det första dödsfallet i Sverige. Nästan exakt ett år senare träffar vi Tomas Wahlgren och Peter Johansson som arbetar som servicesnickare på Länssjukhuset för att höra hur deras vardag förändrats.